Han hette Pontus och bodde i huset mittemot mig i Grillby. Vi var kanske 7 år och var på hans baksida och hade klättrat upp på taket av hans lillasysters lekstuga. Fast det var liksom ingen kyss, det var mer som en puss men vi trodde att det var en kyss. Mer än så finns det inte att säga. Han var en av mina bästa vänner när jag var liten men när jag flyttade från Grillby så tappade vi kontakten. Jag har faktiskt inte kontakt med en enda kotte från lilla Grillby. Det är väl bara att inse, på 90-talet visste man inte vad varken telefon eller dator var.

Nu ska jag titta in i kylskåpet för 685:e gången idag och se om det på något magiskt sett har trollats fram nåt nytt som står och väntar på att jag ska äta det.