Min klocka ringde klockan 9 och jag ville dö men eftersom att det är söndag så kallade McDonalds på mig så det var bara att kliva upp och göra sig iordning. Klockan 11.14 satte jag mig på tåget mot den stora staden och 11.35 klev jag av tåget på centralen och fortsatte min färd mot McDonalds. 11.47 så klev jag in i omklädningsrummet och bytte om för att sedan stämpla in mig klockan 11.59.
Dagen var extremt seg och jag minns att jag kollade på klockan var 3:e minut ungefär hela dagen. När klockan var 15.56 ställde jag mig vid stämplingsmaskinen för att vara redo att stämpla ut när klockan slog 16.00. När klockan var 15.59 så ville min chef att han och jag skulle gå igenom lite papper innan jag gick hem och jag kände lite att min värld rasade samman. Jag som hade ställt in mig på att få sluta! Men med min övertalningsförmåga så sköt vi fram det till nästa vecka så jag kunde stolt gå ner till omklädningsrummet och svida om till normala kläder och påbörja den långa hemfärden. 16.06 lämnade jag McDonalds för den här veckan och gick hela vägen till centralen. Tog en liten omväg vid plattan eftersom att det kryllade av skabb-duvor där. Jag kommer till centralen klockan 16.20 och ser att 16.13-tåget är försenat så det ska gå 16.21. Ibland har man tur.
Klockan 16.36 anländer jag till Jakobsberg station och knatar hem. När jag kom hem åt jag en sallad och sen hoppade jag in i duschen. Det var allt. Men som sagt, dagen är inte slut än, mycket kan hända i livet. Man bara växer och växer. Upp asså.