Det här blir den svåraste dagen att skriva. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Först och främst så har jag inga helsyskon då jag och båda mina syskon har olika pappor. Egentligen vill jag inte skriva om min storebror men nu gör jag det ändå.

Han var alltid världens snällaste och vi bråkade aldrig. Ibland undrar jag hur han kunde stå ut med mig utan att bli arg för sånt tålamod har inte jag mot min lillasyster. Vi hade alltid roligt tillsammans och jag såg upp till honom och när jag var riktigt liten ville jag gifta mig med honom. Awkward liksom. Han var iallafall världens bästa storebror! Plötsligt en dag stack han hemifrån för att bo med sin pappa (som gick på anabola och hade alkoholproblem). Sen den dagen han flyttade har vi inte hört av honom. Jag var 8 år då och jag gick runt och trodde att när jag kom hem från skolan skulle allt vara som vanligt och han skulle vara på sitt rum. Jag gick runt och väntade på det i flera år. Snart har det gått 12 år och jag har fortfarande inte hört ett ljud från honom. Han har inte valt att göra såhär själv. Det är hans idiotiska pappa som har fått honom att skita i den familj han växte upp i, dom som älskade honom och alltid ställde upp. Förra hösten dog hans pappa och då kom förhoppningarna om att han skulle våga höra av sig. Vi väntar fortfarande. Mina minnen av Jimmy börjar sakta men säkert suddas ut, och även om han alltid kommer att vara min storebror via våra släktband, så finns han snart inte längre för mig. Han har inte ens träffat Johanna någon gång. Han har inte träffat sin egen lillasyster. Han sket i att mormor var svårt sjuk och han kom inte ens på hennes begravning. Mormor som alltid tog hand om oss när vi var små när mamma var tvungen att plugga. En sån sak går aldrig att förlåta, men det är bara han som får ångra sig. Han har ingen familj längre.

(klickbar)


Nu ska jag bli lite positivare och skriva om min lillasyster istället. Jag minns första gången jag såg henne på BB och hon var helt uppsvullen och såg ut som en kines. Jag minns att jag tänkte "shit, vad är detta! vart är den söta lilla systern som jag skulle få?". Detta var dock bara tillfälligt för efter några veckor blev hon världens goaste med världens största kinder. Johanna har väldigt svårt att vara stilla och hon älskar att spela fotboll. Vi är väldigt olika varandra både till sättet och utséendet. Med min korta stubin så går det aldrig en hel dag utan att man blir arg på henne. Det tillhör vardagen att ge henne en utskällning liksom. Fast hon är jättesnäll också. Jag brukar utnyttja att jag är äldre och bestämmer väldigt ofta eftersom att hon vet att hon måste lyssna på mig.
Johanna är världens bästa och jag kunde inte önska mig en bättre lillasyster!

(klickbara)