Jag är förbannad. Riktigt jäkla grovt förbannad. Jag blev väckt klockan 7 av att folk i det här huset inte kan tala i normal samtalston utan måste skrika när dom pratar. Sen stormade Johanna in i mitt rum vid halv 8 för att berätta att Andreas hade åkt till verkstan med bilen och bara lämnat hundarna hemma så att det automatiskt blir jag som ansvarar för dom. Pricken över i:et var att Texas hade pissat på mattan också så det var bara att kliva upp och torka hundpiss. Sen ringer mamma och säger att jag måste gå ut med dom på en gång så jag klär på mig och precis när jag har tagit på mig jackan så ringer hon igen och säger att jag inte alls behöver ta ut dom.
Nu springer hundarna runt och gör massa hyss när jag sitter vid datorn och inte märker nåt. Jag hör dock hur det prasslas ute i vardagsrummet men jag är för arg för att gå och kolla. Särskillt på Texas eftersom att han aldrig blir vuxen och rumsren. Seriöst, han är mer än ett halvår ska det vara så jävla svårt att bara låta bli att pissa inomhus!? Dessutom biter han sönder skor. Ibland gillar jag honom men just nu gillar jag honom inte alls! Nu önskar jag att vi bara hade helgonhunden Tudor som alltid är lydig.

Har jag nämnt att vi har 4 djur varav 3 av dom är defekta? Allt från uppstående öra, underbett, harmynta, allmänt sned i käften till en tå förmycket.